Oavsett från vilken sida du upplever spektaklet, från åskådarplats eller som cyklist, har Touren alltid omgetts av en oemotståndlig aura. Du känner dig delaktig i något storslaget och anrikt, även om du ”bara” ser på, och den magnetiska energin är helt klart smittsam.
Det går att dra paralleller till en färgsprakande cirkus. ”Odjuren” i sadeln får av naturliga skäl störst uppmärksamhet, men det finns många fler nyckelpersoner som ser till att showen går att genomföra. Vissa mer synliga än andra. Såsom det dedikerade och lagoberoende gänget i Škoda:s supportbilar, kommissarierna som övervakar allt som händer, tävlingsdirektören som vinkar med flaggan från den karaktäristiskt sammetsröda Škoda SUPERB iV (eller Škoda ENYAQ iV på vissa sträckor) och de många hundra fältarbetare som sköter alltifrån matservice till banmarkeringar. Och sist men inte minst, de tiotusentals åskådare som frivilligt bidrar till att möjliggöra den unika atmosfären.
De städer och byar som åkarna passerar längs banan sätter stor ära i att ha blivit utvalda, och dekorerar, förbereder och välkomnar uppståndelsen med öppna armar. Såsom franska Nuits-Saint-Georges, som ramade in sina gator med över 400 handstickade vinnartröjor i miniatyr år 2017, när klungan skulle gå i mål i just deras by. Cirkusen tystnar endast för att höra ljudet från startpistolen under ett ögonblick, för att sedan fortsätta sin vilda fest.
Det är svårt för en nybörjare på Touren att skapa sig en rättvis bild på förhand. Du kan göra din hemläxa och mata dig igenom hundratals timmar av sändningar, läsa drivor av artiklar och bloggar, och ändå inte kunna föreställa dig den omåttliga spänning och de omvälvande ögonblick du blir serverad när du väl följer spektaklet live. Förbered dig på ett positivt kaos som kan lämna även mest luttrade sportnörd med utmattning efter tre veckor ”on Tour”.
När cyclister kraschar är vi där mentalt och lider tillsammans med dem, såsom vid den läskiga incidenten med Philippe Gilbert 2018 – belgaren som tappade kontrollen under 16:etappen och flög över ett broräcke ned i en ravin (han klarade sig tack och lov med en knäfraktur). När en etappsegrare stormar över mållinjen med armarna i luften och uttrycker lika delar utmattning och glädje, då känner även vi de där lyckofjärilarna i magen. Vi tänker osökt på Peter Sagans alla målgångar – målgesternas mästare! Vi tror att du förstår vad vi menar vid det här laget, och av samma anledningar sluter vi upp längs sidolinjerna år efter år – vare sig det är på plats eller från TV-soffan. Vi förbereder oss på en tre veckor lång känslomässig limbo, och konstaterar att just den är anledningen till att vi älskar Tour de France.
Hurra för årets vackraste cirkus – och många fler i framtiden!
