Amanda Bohlin är ingen främling till utmaningar. Hon är före detta professionell triathlet mellan 2013 och 2018, och har bland annat två guld i de nordiska mästerskapen och en tredjeplats i Svenska mästerskapen XCM 2021. I år var hon utvald till att cykla med Škoda Cycling Team men var tvungen att hoppa av Vätternrundan på grund av en datumkrock med tävlingskalendern. Vi hittade dock en ännu mer passade utmaning i Titan Desert och 33-åringen från Åtvidaberg blev exalterad inför utmaningen; “Det är min första tävling av den här typen, jag ser fram emot det – det kommer att bli väldigt spännande” sa hon när vi pratade med henne innan avfärden mot Marocko.
Trots sin långa erfarenhet av hårda prestationer så är öknen i Marocko något helt annat. “Den svenska geografin och klimatet bjuder ironiskt nog på den exakta motsatsen till öknen. Djupa skogar med hala rötter och stenar samt den nästan alltid närvarande kylan. Men den största utmaningen jag ser är att ha tillräckligt med energi för alla etapper och att få i mig tillräckligt med vätska”
Men trots den diametrala motsatsen i förhållanden ändrade inte Amanda sin träning eller diet före loppet. Dessa utmaningar är gemensamma för alla deltagare, och är också en del av attraktionskraften och det unika med ökenklimatet. För Amandas del var motivationen tydlig:
”Tävlingens koncept är väldigt intressant. Att vistas i öknen och allt som kommer med det. Naturupplevelsen är en stor del av det.”
Hur var det att cykla i ökenmiljö?
”Att cykla i ökenlandskap är precis som det låter. Öken… Sandigt, öppna stora ytor, varmt och mycket vind. Det är hårt och ärligt. Klimatet ställer stora krav då temperaturen stiger över 40 grader och man har ingenstans att skydda sig från solen. Terrängen även så, att cykla 3 mil i en riktning och bergen du har framför dig är lika små som vid första kilometern, därefter svänger du höger. Det gäller att ha fokus, att aldrig släppa trycket i pedalerna. Det finns något vackert i det, den trans man kommer in i under de 4-5 timmarna man är ute. Jag minns tydligt en etapp, etapp 5. Vi var mitt i ingenmansland, långt ifrån civilisation och överallt omkring oss betade flera, säkert 100 kameler i större och mindre grupper på de torra små buskarna som växte. Det var den största upplevelsen under veckan i öknen.”
Hade du tränat på att cykla i sand innan det här?
”Nej, jag har aldrig tränat i sand tidigare. Det gick bra, de flesta vägar och stigar vi cykla på var hårt packade men det var vissa partier som var genom sanddynorna. Där gick det inte att cykla, utan man fick springa med cykeln med sand upp över anklarna. Det var tufft och frustrerande då det gick väldigt långsamt. Jag upptäckte att springa i sand inte var min grej. Den längsta sträckan vi sprang och gick i sanddynorna var över 10 km, vilket tog cirka 70-80 minuter för mig. Många svordomar och uppgivenhet som tillslut blev till skratt. ”
Vad var den största utmaningen med tävlingen?
”Den största utmaningen för mig var magen. Jag blev matförgiftad under natten mellan etapp 3 till 4 och kunde därför inte starta etapp 4. Det var tråkigt då jag legat i toppen under samtliga etapper och vann den sista etappen, etapp 6. Men det är sånt man inte kan förutspå och jag är glad att jag återhämtade mig någorlunda så jag kunde starta etapp 5 och 6.”
Hur var det att bo och vistas i öknen?
”Jag är imponerad över hur väl organiserad lägren var. Hur de byggt upp campen på ett smart men väldigt enkelt sätt. Det fanns allting man behövde (förutom AC haha). Välfungerande duschar och toaletter, stor frukost-,lunch-och middagsbuffé varje dag med flera olika mat alternativ och tillgång till massage. Cykeln tar hårt av sanden och dammet och att ha tillgång till mekanisk hjälp samt att de tvättar och gör i ordning cykeln varje dag var det absolut bästa på hela campet. Och så alla de fantastiska människorna jag lärde känna under veckan förstås. De gjorde den tuffa resan så mycket enklare.”
Kommer du att köra igen?
”Det är inte alls omöjligt, men tills dess måste jag plugga spanska eller tävlingsorganisationen kommunicera mer på engelska. Jag som inte talar spanska missuppfattade en del avgörande information som skickades ut innan loppet som hade underlättat avsevärt för mig. Men förutom det är det en väldigt speciell upplevelse jag kan rekommendera den som söker en annorlunda cykelutmaning utanför kalla Sverige.”
