Det var ett lite mer nervöst lag än vanligt som samlades i Motala den 4 september. Laget skulle  äntligen få köra riktiga Vätternrundan efter att loppet blivit inställt förra året. Så mycket nedlagd energi, träningstimmar, uppoffringar och förberedelser nedlagda inför den här dagen.

Spänningen var också hög på grund av den längre bansträckningen som ger totalt 1,8 mil längre bana men även drygt 5 mil nya vägar. Vägar med fler backar än tidigare, en rejäl utmaning för trötta ben de sista milen mot målet.

Klockan 10.20 går starten och det är ett mäktigt tåg på 29 cyklister som rullar iväg. Planen är att hålla en något högre snittfart än vanligt ner till Jönköping för att skapa marginal till den nya bansträckningen från Askersund. Vädret är helt optimalt, lite lätt nordlig vind, sol och blå himmer.

Det första som händer är att det blir tvärstopp. Broöppning cirka 200 meter från starten. Desperation men också humor i klungan. Ingen bra start. Varje minut är mycket värd och innan den stora ångbåten har passerat har vi tappat dyrbara 3-4 minuter innan vi ens hunnit ut ur Motala. Kommunikation mellan bro-operatören och organisationen/startfållan vore fin förbättring till nästa år.

Första minuterna är klungan låst och farten något lägre för att lugna nerver och värma upp kropparna. När rotationen och farten slås på fungerar samarbetet relativt väl, men det kostar också på för många. Efter 75 kilometer tar vi en 2 minuters kisspaus strax innan Gränna.

Väl nere i Jönköping har snittfarten legat på 43 km/h från start. Tre cyklister har tappat klungan på vägen ner. 26 stycken sitter kvar. Jönköping går fortare än vanligt på grund av färre snabbgrupper på banan i år vilket ger mer luft och utrymme utefter vägarna. I centralorterna gör det att farten kan hållas uppe.

Laget når depån i Fagerhult med 14 mil i ryggen. Många är trötta men stämningen är på topp och nu fylls det på med energi. Här finns Maurten flaskor (två st 750 ml) och Maurten Gel men också godis, bullar, bananer, saltgurka och annat. Stoppet tar 5 minuter på sekunden och alla rullar iväg på given signal.

Tempot är fortsatt högt och nu börjar en del av gänget att bli återkommande besökare bak i svansen på klungan för att hämta igen sig. En stark kärna på 7-8 cyklister ligger ständigt kvar i rotationen medan en grindvakt låter svansen vila upp sig för att sedan ta del av arbetet framåt. Ytterligare tre cyklister faller av gruppen innan vi når sista depån, trots ihärdiga försök från gruppen att hjälpa dem över backarna.

Sista depån i Boviken nås efter 22 mil, en sista chans att ladda energi innan de sista dryga 10 milen. Nu börjar bilden också klarna vad gäller måltiden och det är ingen god marginal. Hög fart måste hållas hela vägen om det ska gå.

Den nya vägsträckningen tar vid, en mycket vackrare väg än tidigare men den innehåller också betydligt hårdare stigningar än tidigare. För dem som redan har stumma ben blir det här en stor utmaning. Farten går ner och alla hjälps åt och här och var dyker en hjälpande hand upp i uppförsbackarna. Som plåster på såren är vägen oerhört mycket vackrare än den gamla väg 50. Laget susar förbi Askersund, Zinkgruvan och Godegård. Solnedgång och relativt få cyklister. Cykelmagi.

Samarbetet i klungan är nere på några få individer under den tuffaste delen men efter Godegård och när laget kommer ner på väg 50 igen så kommer ett gäng cyklister upp i rotationen och växlar av dragjobbet. Nu börjar hoppet tändas att tiden går att nå. Farten går upp. Här faller en sista cyklist av på grund av mekaniskt fel.

Teambil och fotograf MC viker av när 2 mils skylten passeras och beger sig till mållinjen. Spänningen är olidlig vid mål. Sekundvisaren kryper fram. Plötsligt dyker laget upp i synfältet och utlöser segerjubel i publiken. 7.57 rullar första man över mållinjen och målet är nått. Champagnen och känslorna flödar. Mycket kramar och på sina håll även tårar. En del tror inte på tiden men blir snabbt övertygade. Flera av de mest erfarna cyklisterna understryker att det är deras hårdaste prestation någonsin. 1,5 år av förberedelser, otaliga träningstimmar, uppoffringar och mentala förberedelser har slutligen betalat sig.



Stort tack till Vätternrundan för ett fantastiskt arrangemang under rådande omständigheter, till alla er som hejade på oss utefter vägarna och digitalt och slutligen till alla er som följt och stöttat laget under vägen fram till målet!