13:36. Det är klockslaget som vi siktat på det senaste halvåret.
Förberedelserna under våren har varit fullkomliga – vi har skött vår individuella träning i samråd med den bästa tränaren man kan finna, vi har haft träningsläger på Friiberghs Herrgård och gruppträningar runt Stockholm – ändå finns det ingen i bussen på väg ned till Motala som inte har någon nervös spänning i kroppen inför detta klockslag. Vätternrundor är alltid en utmaning, även för de som har 5-10 snabba rundor i bagaget.
Teambussen från Haga Norra lämnar 07:00 med en skön stämning på alla passagerare. I år ser inte vädret ut att bli någon större utmaning även om vinden verkar vara lite osäker, motvind eller sidvind, när vrider det och var kan vi förvänta oss lite skön medvind? Men värmen, hur varmt kommer det egentligen att bli? För oss som startat tidigare vet vi att det kan vara förrädiskt att tro att vädret inte ställer till någon utmaning runt Vättern.
Detta är sjätte året som Skoda Cycling Team deltar i Vätternrundan. Teamet består av 15 ambassadörer som deltagit i flera år, många de senaste 6 åren i följd, några de senaste 2–3 åren men gemensamt är att alla är mycket rutinerade cyklister. Den andra halvan av teamet består av rekryter, som antagits genom en öppen ansökan och efterföljande, noggrann sållningsprocess. Platserna för att få delta är få i förhållande till antalet ansökningar, endast 15 st platser finns till förfogande. Under våren får våra rekryter allt stöd de kan få för att klara prestationen att cykla 30 mil på under 8 timmar. I utrustningsväg blir de försedda med det bästa materialet, nutritionen är noga planerad, individuella träningsprogram som följts upp både på plats och på distans. Våra rekryter har getts de bästa förutsättningarna och möjligheterna för att genomföra Vätternrundan kunde inte vara bättre. Ambassörernas enda mål är att våra rekryter ska klara av vår gemensamma mål – alla rekryter ska in under 8 timmar.
Efter ett par korta stopp för att hämta lagmedlemmar bosatta på vägen mellan Motala-Stockholm svänger vi in mot startplatsen. I vanlig men alltid överraskande väl ordnad stil är vår lounge i Motala förberedd med lunch, mekaniker, vätska och väldigt god stämning. Inget har förbisetts, inte ens möjligheten att söka skugga under våra tält.
13:36. Klockan tickar mot starttiden och hela laget informeras om vår strategi återigen – hur vi tar oss ut ur Motala, signalerna in och ut ur depåstoppen samt vilka förändringar som påverkar våra kommande 8 timmar. I år var vår mest betydande förändring att vi inte hade någon MC-eskort, vilket så klart kan innebära något mer biltrafik som kan vara i vägen vid särskilda passager.
13:36 är slaget och vi sätter fart ut ur Motala. Lugn fart. De assisterande lagkaptenerna sätter inledande fart ut ur Motala lågt, med låsta led och långsamt stegrande hastighet. Först när vi har varma ben och spänningen släppt i kroppen börjar vi vår rotation som det är tänkt att fungera de närmaste timmarna. Det är så vi upplever att våra bästa starter har genomförts. När rotationen väl börjar känns detta helt rätt även om det kan vara stressande att veta att vi kommer behöva köra ikapp det inledande lugna tempot.
Sträckan ner mot Gränna går lätt. Vår snittfart är dryga 42 km/h och hela gänget känns piggt och fräscht. Att vi har en högre snittfart än tänkt ner mot Jönköping är inget vi har för avsikt att sänka. Som kapten har man en konstant överblick av farten och gör konstanta beräkningar av status på hur vi ligger till mot tänkt måltid. I detta fall räknar vi med att det kommer uppstå lite blandad sidvind/sida-mot på Vätterns västsida.
Fösta stoppet är mycket kort, redan i Gränna. Detta stopp är endast för att tömma övervattnade kroppar eller för att hinna göra korta mekaniska justeringar. Trots värmen som var i Motala vid start så kommer det in moln under vår väg neråt som gör att vi faktiskt inte gör av med så mycket vätska som befarat, de flesta av oss ligger helt enkelt mycket bra till vad gäller vätskeintaget. Vi har ju faktiskt ytterligare 65 km till nästa stopp. Redan vid detta detta stopp står det dock klart att vår ambassadör Alexander har blivit tvungen att släppa på grund av en sadelstolpe som börjat glida neråt alldeles för mycket.
Ner mot Jönköping rullar vi på fortsatt fint och många i gänget känns oförskämt starka. Men vi som cyklat ett otal gånger vet att Vätternrundan inte har börjat ännu. I backarna mot Bankeryd åks det lugnt men aldrig långsamt. Vi håller bra fart utan stress. Efter Jönköping har vi en svans med några få cyklister som vi behöver vara omtänksamma om. Inte för att de är svagare än andra, de är helt enkelt i ett annat läge i loppet. Och det kommer visa sig senare på dagen att det är just dessa cyklister som behövs.
Vi svänger in mot första depåstoppet och även här känns det att man cyklar i Skoda Cycling Team. Allt är perfekt förberett, musetter med fyllda flaskor, energigels och bars. Vi har även ett barbord med gifflar, Cola och lösgodis. Man kan inte bli gladare än att snabbt få trycka i sig 2 gifflar, än just idag. Några i laget behöver justera klädvalet samt snabba mekaniska åtgärder vilket våra mekaniker proffsigt fixar. Minuterna går fort och vi lämnar depån samlat och smidigt, snabbt men återigen helt utan stress.
Vi har snart passerat 180 km och det är nu timmarna börjar ta ut sin rätt. Inte sällan får man problem med prylar som man inte anat kunnat ställa till problem. Gruskorn som letar sig in skornas lufthål, undertröjor som börjar skava och ryggar som börjar kännas. Vår svans är kvar men stadig, inget nämnvärt behov av att justera fart eller ansträngning finns, det är t o m så att det har börjat komma upp fler cyklister, från svansen och in i rotationen. Vi är nu fortfarande oväntat många i rotation och det innebär lång vila mellan förningarna. Tack vare detta är det lätt att hålla sig fräsch, stämningen är på topp!
Inför sista depåstoppet, ca 220 km, är det några av oss som börjat bli trötta. Trötta men aldrig uppgivna. För de som är i rotation är det inte alltid helt lätt att ha kontroll över hur stämningen och energinivån hos de längre bak i svansen. En snabb överblick ger att alla är fortsatt tuffa och beslutsamma att vår fart är hög men inte omöjlig. Depåpersonalens support består av klädesplagg, kedjeolja samt en och annan lättare värktablett samt en väldig massa pepp. Efter att ha genomfört Vätternrundan några gånger är det intressant att se hur deltagarnas trötthet yttrar sig i olika former, tystnad, dålig humor, lättirritation eller det helt motsatt – en extrem förmåga att peppa andra. Dynamiken som var under årets Vätternrunda önskar jag kunde upplevas på nytt – en dynamik som särskilt tydligt avspeglades efter detta depåstopp. Många i laget var som nya cyklister som vågade ta för sig och ta ansvar för vår framfart. Detta var extra glädjande att se eftersom oavsett i vilken grupp man cyklar med så är det ett gemensamt ansvar att bidra med sina egna resurser. Det är detta ansvar som resulterar i ett lyckat genomfört lopp.
Årets upplaga av Skodas rekryter måste vara av det segaste virke som kan hittas. Efter det andra depåstoppet tändes glöden i alla och ingen var längre tveksam över att vi skulle lyckas. Fler är nu uppe och tar förningar, svansen av Skoda-cyklister är nu mindre än någonsin under loppet och de som tidigare verkade trötta och behövde extra tillsyn var nu tillsynes märkbart och imponerande starka!
Milen rullade igenom snabbt och de enda kvarvarande utmaningarna var de lite segare backarna i Hammarsundet och den korta ”sprättbacken” i Medevi. Det siste vi ville nu var att någon som var på vippen skulle förlora sina sista krafter och gå på rött för att sedan ramla av. Lugnt uppför backarna och vi var fortfarande ett helt lag.
Under de sista milen som återstod gick det inte att hejda framfarten och tempot som hela laget körde i just då var imponerande och roande. Ingen från svansen hade dock behov av att hejda oss och vi tillät oss att fortsatt hålla en hög fart – dock aldrig högre än vår målsättning – att alla skulle in i mål tillsammans.
22:02 rullar vi in i Motala.
Att återigen komma in i mål tillsammans med så stor del av laget är en ära, i år kom en större del av laget än någonsin tidigare i mål samtidigt. I sann vinnaranda möttes vi av champagne och ett helt serviceteam som varit en så viktig del av vår resa gratulerade oss – vi gratulerar dem för en lika stor prestation.
Vi klarade återigen vår målsättning att cykla Vätternrundan på under 8 timmar, med viss råge. Vi alla upplevde en av våra finaste Vätternrundor som genomförts – tryggt, snabbt och enkelt i stort sett hela vägen. Vi vet dock att det inte är lika enkelt utan våra förutsättningar. Vi vet att många kämpar med att ordna transporter, depåer och för att få till klubbträningar. Stor eloge till er som genomför samma bedrift som vi – en ännu större eloge som genomför detta på betydligt längre tid än oss, det är ni som är de stora hjältarna. Som medlem i laget sedan många år så är jag otroligt tacksam för att alla i rekryter och ambassadörer tagit detta på stort allvar och lagt ner all energi och glädje för att kunna genomföra detta.
Just eftersom vi får möjlighet att uppleva en trygg, snabb och enkel Vätternrunda vill jag rikta ett särskilt tack till alla våra sponsorer och vår depåpersonal som ger oss dessa förutsättningar. Det är lätt att älska cykling och Vätternrundan under dessa former!
2019 års rapportering: Jukka Kuusela, Lagkapten, Skoda Cycling Team
