Annika Stark


Namn: Annika Stark
Ålder: 42
Längd: 165
Bor: Uppsala
Familj: mamma, pappa, lillebror Krister, lillasyster Malin och Cykelklubben Uni
Yrke: Brandskyddstekniker
Vad jag borde jobba med: Skådis, dansare eller konstnär
Började cykla år: 2006
Övriga intressen: Crossfit, matlagning och poddar om psykologi.
Inspireras av: människor i min närhet, vänner och familj som lyckas och vågar saker.

Varför sökte du till SKODA Cycling Team? Det var det coolaste jag kunde tänka mig att få vara en del av!

Vad betyder cyklingen för dig? Allt. Det går så djupt in i hjärtat och identiteten. I den får jag styrka, självförtroende, gemenskap, utveckling, utmaningar, hälsa och skratt. Sol och regn, välförtjänt fika och den bästa sortens trötthet. Har även träffat min kille genom cyklingen.

Vilket är ditt första intryck av din fadder/ambassadör Nathalie? Hon är en äkta person med massa värme och ödmjukhet, och med ett enormt inre driv.

Vilken roll brukar du fylla i ett lag? Den som ser till gruppen, vill att alla mår bra och trivs ihop. Är också en draghäst och jobbar gärna hårt för att nå lagets mål.

Vilket är ditt starkaste minne på cykeln? Oj, har så många starka minnen! Ett var nu i somras när jag knep silvret på Masters SM, det kändes stort eftersom jag haft svårt att se mig själv som någon som står på pallen. Ett annat minne är när jag lärde känna min bästa vän Monika på ett Ride of Hope-event. Hon ”såg” mig och drog med mig in i cykelvärlden på riktigt.

Var drömmer du om att cykla när pandemin är över? Varsomhelst, bara jag får köra mig trött med vänner och dela en fikastund.

Vilka är dina styrkor som cyklist? Ett jäkla pannben har jag fått höra! Och att jag är mån om att laget ska synka och kunna göra ett starkt jobb ihop.
...och svagheter? Har jag en tung dag kan jag tappa tron på min förmåga, och sluta försöka.

Träningspass du längtar till? Oj - alla! Ångesten inför ett tufft Vo2max-pass vet jag är förknippat med en enorm tillfredsställelse efteråt, så det kan jag faktiskt på ett sätt längta efter - att lida genom ångesten. Men så älskar jag styrketräningen, att jobba på explosiva kvalitéer och styrka som ger utdelning på hojen (och en schysst dubbel biceps förstås!).
...och pass du gärna skjuter på? De kalla och regniga. Jag hatar att frysa, blir så arg och tråkig.

Hur förbereder du dig mentalt inför Vätternrundan? Jag vill veta att jag gjort allt i min makt för att kroppen ska vara stark och fräsch. Då känner jag en självsäkerhet och en tro på att kunna lyckas. Jag gör dagligen övningar för att må gott i mig själv som den jag är, genom meditation och andningsövningar exempelvis. Inför lopp/tävling lyssnar jag mycket på musik och drar mig undan för att få fokus och lugn.

Största rädsla inför loppet? Att starten går för hårt så att jag inte orkar bita mig fast, och att något jag inte kan kontrollera ställer till det - typ punka eller krasch.

Hur beter du dig när du går in i väggen? Blir helt tyst, hänger med huvudet.

Hur firar du efter målgång? STORT! Det blir tårar, skratt, jubel och gärna ett glas bubbel. Vill kramas också om man får det då.

Zwift eller vintercykling ute? Spinning-pass med klubben, eller rulla på grus med crossen.
Morgon eller kvällspass? MORGON.
Vo2 eller tröskelintervaller? Hat-älskar båda!
Träna på känsla eller data? Data för motivation och utvärdering, men även känsla.
Fika under eller efter passet? Spelar ingen roll, men vill känna att kroppen behöver stoppet.
Banan eller energibar i ryggfickan? Alltid banan och Maurten-gels!
Touren eller Vueltan? Touren
Spurtare eller hjälpryttare? Både och, men spurtar gärna om jag har benen för dagen!